Ja, ääääntligen! *myser* För den här veckan i alla fall. Nästa vecka är det höstlov och jag har inga förpliktelser, förutom att jag bokat upp mig tisdag t.o.m. torsdag att vikariera, men eftersom de flesta grundskolor har lov, så är inte chansen så stor att det kommer in några uppdrag.

Höstlov = många lediga = mycket folk i rörelser = det har varit löneutbetalning = INTE gå ut på stan och shoppa! Hmm....tror ni jag kommer lära mig den gamla läxan!? Återstår att se!
Jag hoppas att det blir träning, lite simning, fikastunder och en del mys med älsklingen, i stället för att trängas med ALLA andra i affärerna inne i city!

Planer under kommande veckan:
# skriva elevomdömen
# skriva ner anteckningar inför utvecklingssamtalen i v 45
# skriva en hemtenta och få mina pissiga 2 poäng
# planera lektioner för v 45, förutom elevernas redovisningar så ska det göras lite till
# planera lektioner för v 46, helst då för att få en överblick av grammatiken som borde tas upp, hitta övningar och så vidare...

Nu kom jag på att jag inte kan göra det sist nämnda för att materialet är kvar på arbetsplatsen....shit också! Ja ja, då blir det bara mer jobb i v 45 när jag kommer åt materialet. Fast då får jag göra det under tisdagen och onsdagen, för på torsdag reser jag bort, och då tänker jag verkligen inte packa ner arbetet och släpa det med mig. Någon måtta får det faktiskt vara på mitt engagemang!!! :)

Apropå jobb... Jag rättade klart, som tidigare nämnt, proven som eleverna skrev tidigare i veckan. Jag vet inte vad jag ska tycka och känna kring resultaten...
En grupp på 12 elever, 11 som skrev.
Sex uppgifter på provet, rätt stort prov var det, men vi har övat inför det i tvåååå veckor.
100 poäng max på provet, 45% för G, 75% för VG och 90% för MVG.
Medel för min grupp blev 61,5 poäng.
Ska jag känna mig nöjd? glad? aningen besviken? läxa upp dem? :)

Nej, faktiskt inte. Det har gått rätt bra, måste jag medge!
De första två veckorna var de 33 elever och en lärare, lektionerna hölls i matsalen. Det fungerade inte! Under två veckor efter det hade man delat klassen i två gruppen och min nuvarande grupp hade då fått en vikarie, som hann gå igenom halva första kapitlet, men tyngdpunkten låg någon annanstans. Vikarier verkar ha berättat mycket annat än just det som har med ämnet i sig att göra. OK, berätta om Italien har med ämnet att göra, men det ska inte vara tyngdpunkten. Så när jag kom in i bilden tog det ca två veckor innan de insåg att det här är en riktig lärare och inte någon äventyrsberättare, och nu gäller det att plugga och arbeta. Så satte de i gång, och började skärpa sig, en del av dem i alla fall. Man får vara glad för det lilla! :) Men jag slutar inte satsa på dem, och engagera mig, hjälpa och finnas till. Och göra det hela lite mer intressant och roligt! :)

De två (stackarna) som fått U visste jag att det var rätt oundvikligt. Den ena har en rätt negativ inställning. Innan jag ens hunnit dela ut någon övning och innan jag ens hunnit berätta vad de ska göra, så utropar elever: Men, jag kan inte det här...
Den andra eleven börjar onsdagens lektioner, som är 50 min långa, med att fråga om de kan få rast. *????* Det sker ungefär medan eleven sätter sig ner vid bänken och de andra också tar sin plats, och jag tar närvaro.

Ja, så var det med det. Ska nu printa ut anteckningarna om läxinlämning, resultaten på oförberedda förhören, och annat smått och gått, för att sen kunna anteckna till utvecklingssamtalen och även som underlag för elevbedömningen. Det här är ingenting man lär sig om, eller ens pratar om, på lärarhögskolan. Där råder en vision om skolan, och ute i Verkligheten är det annat man möter och får handskas med.

Sen ska jag göra mig i ordning för att gå på romantisk middag med älsklingen! :)
Högklackade stövlar, klänning, nya örhängen, nytonat hår (och relativt nyklippt också). Jag lär frysa häcken av mig, men det ska nog gå ändå! :) Synd att jag inte har någon digitalkamera för att ta kort/visa outfiten, men jag letar efter någon bra som jag kan ha råd med. Hrmm...har letar i lite mer än ett år. Det är verkligen dags att göra inköpet nu! :)

Må gott!

Idag har det varit en bra och givande dag!

Igår behövde jag inte förbereda något till dagens morgonlektion, vilket var rätt skönt. Eleverna jobbar med egna arbeten om Italien, valfritt ämne, det man är intresserad av och vill få veta mer om, och sedan dela med sig till sina klasskompisar, och mig (för betyget). :) Det kommer faktiskt bli intressant att höra om olika saker de läst in sig på!

Lektionen var mer eller mindre att pricka av närvaron och finnas där för dem, men ingen behövde min hjälp. Så min kollega och jag spederade ca 40 minuter i personalrummet med var sitt kaffe och skolsnack, och lite planering kring kommande kapitel. :) Tja, det måste se ut som att vi även jobbar då och då. ;)

Efteråt åkte jag till stan och köpte mig ett par örhängen och en ring, och Pilgrim är då märket som får min uppmärksamhet sen 2002. Bra kvalite´, roliga, intressanta, glittrande, förförande vackra smycken i varianter från syns lite till syns mycket, för rätt bra priser! Sedan ett besök på en av MQ-butikerna, där jag köpte en snygg svart topp för halva priset. Applåder för MQ och deras spontana prisnedsättningar som de kör med då och då.

Vid lunchtid åkte jag till universitetet för att träffa och fika med en tjejkompis. Hon och jag pluggade tillsammans på 60 och 80 poängs nivåer i italienska, och jobbade ibland tillsammans och hjälpets åt. Det var en mycket trevlig fika i en och en halv timme. Hon hade en tid att passa och jag skulle hemåt, men genom stan en gång till för att köpa strumpbyxor som jag inte hunnit med innan jag träffade henne.

Ja, tjäna...köpa strumpbyxor...det är en ren vetenskap numera...varianter, färger, tjocklekar... Jag köpte ett par "hudfärgade" och ett par svarta, i 20 den, alltså inte tjocka alls. Så i morgon får jag prova båda och se vilka som passar bäst till klänningen jag ska ha på mig på kvällen. :)

Vidare bar det av en sväng till mataffären. Helt plötsligt blev det för mycket att bära, och ena stöveln började klämma så in i... Jag hade nämligen aningen för tjocka sockor för de stövlarna, och när man går mycket svullnar fötterna en aning, och då börjar det kännas i små fössingarna... *aaaajjjj* :( Det var så skönt att komma hem och komma ur stövlarna och bara klä av sig alla kläder, och lägga sig på sängen en stund. Sen följde det vanliga, matlagning, diskning, städning, plus toning av håret. :) Jajamen, jag blev finare!!! ;)

Sedan allt var gjort har jag mer eller mindre tagit det lugnt. Jag har rättat proven mina elever gjorde i tisdag, men det orkar jag inte gå in på nu, för nu ska jag krypa under täcket och sova. I morgon jobbar jag inte. Ska sova, vila och bara vara. :) På kvällen har älsklingen planerat lite för oss två! *ser fram emot* :)

*off to sängen*

Daniele Silvestri, Le cose in comune


Le cose che abbiamo in comune sono 4.850
le conto da sempre, da quando mi hai detto
"ma dai, pure tu sei degli anni '60?"
abbiamo due braccia, due mani ,due gambe, due piedi
due orecchie ed un solo cervello
soltanto lo sguardo non è proprio uguale
perché il mio è normale, ma il tuo è troppo bello
Le cose che abbiamo in comune
sono facilissime da individuare
ci piace la musica ad alto volume
fin quanto lo stereo la può sopportare
ci piace Daniele, Battisti, Lorenzo
le urla di Prince, i Police
mettiamo un CD prima di addormentarci
e al nostro risveglio deve essere lì

perché quando io dormo... tu dormi
quando io parlo... tu parli
quando io rido... tu ridi
quando io piango... tu piangi
quando io dormo... tu dormi
quando io parlo... tu parli
quando io rido... tu ridi
quando io piango... tu ridi

Le cose che abbiamo in comune
sono così tante che quasi spaventa
entrambi viviamo da più di vent'anni
ed entrambi, comunque da meno di trenta
ci piace mangiare, dormire, viaggiare, ballare
sorridere e fare l'amore
lo vedi, son tante le cose in comune
che a farne un elenco ci voglio almeno tre ore... ma...

Allora cos'è
cosa ti serve ancora, a me è bastata un'ora...

"Le cose che abbiamo in comune!", ricordi
sei tu che prima l'hai detto
dicevi "ma guarda, lo stesso locale
le stesse patate , lo stesso brachetto!"
e ad ogni domanda una nuova conferma
un identico ritmo di vino e risate
e poi l'emozione di quel primo bacio
le labbra precise, perfette, incollate

Abbracciarti, studiare il tuo corpo
vedere che in viso eri già tutta rossa
e intanto scoprire stupito e commosso
che avevi le mie stesse identiche ossa
e allora ti chiedo, non è sufficiente?
cos'altro ti serve per esserne certa
con tutte le cose che abbiamo in comune
l'unione fra noi non sarebbe perfetta?

Quando io dormo... tu dormi
quando io parlo... tu parli
quando io rido... tu ridi
quando io piango... tu piangi
quando io dormo... tu dormi
quando io parlo... tu parli
quando io rido... tu ridi
quando io piango... tu ridi... ma...

Allora cos'è
cosa ti serve ancora, a me è bastata un'ora...

Le cose che abbiamo in comune sono 4.850
le conto da sempre, da quando mi hai detto
"ma dai, pure tu sei degli anni '60?"
abbiamo due braccia, due mani ,due gambe, due piedi
due orecchie ed un solo cervello
soltanto lo sguardo non è proprio uguale
perché il mio è normale, ma il tuo, oh: è troppo bello!
troppo bello!

Quando io dormo... tu dormi
quando io parlo... tu parli
quando io rido... tu ridi
e quando io piango... tu ridi...
troppo bello!

Idag är jag sur och sur och sur! Det är inte hälsosamt men nu är det så att jag är sur. Suuuur!

Varför?! Dagen började inte bra, fast jag var ändå rätt lagom glad. Lyssnade på musik och gjorde mig i ordning. Jag skulle i väg och träffa älsklingen och äta lunch med honom.

Men så ringer de från mitt gym och frågar hur jag kunde begära att månadsavgiften för mitt träningskort skulle sänkas. För att jag är studerande, sade jag. Och för att det var fel sedan i augusti. Jag hade ringt och pratat med dem om det, eftersom jag inte haft tillfälle att komma dit, jag tränade inte på lite mer än två månader för jag har skadad axel. Då påstår damen som ringer att jag inte har kunnat prata med dem utan måste ha ringt något annat gym. Då sade jag att jag nog kan vara lite snurrig ibland, men inte så snurrig att jag skulle ringa till något annat gym. Jag berättade att senast jag tränade så hade det pippit i inloggningsdator som meddelade att ett års kontraktet gått ut. Den enda frågan jag fått då var om jag skulle fortsätta träna, och jag svarade att "ja, det skulle jag". Men ingen frågade mig om att visa studentkort eller skriva under några papper.
Så i deras pärm hittar damen, som ringer mig, ett löst papper där det står att det ska dras av en annan summa i månadsavgift. Men hon tycker att det är konstigt att det inte finns något godkännande från mig. Då sade jag att det är väl inte så konstigt när ingen frågade mig något mer än om jag skulle fortsätta träna där. Inte kan jag känna till deras rutiner!
Sen började hon fråga om mitt studentkort, vad det står på det, och vad då för fakultet... Jag har haft samma studentkort sedan jag började plugga och aldrig någonsin känt mig tveksam kring att det är det som gäller. Hon började dra in CSN...men där hängde jag inte med... Jag har inte CSN, men fullt giltigt studentkort med terminsmärke. Varför hon drog CSN i det, vette fan...

Jag blev bara så irriterad över att någon annan påstår att jag gjort något jag inte gjort, och sagt något jag inte sagt! Så vände dagen för mig. Och nu sitter jag här och surar. Det är OK, det går över, men jag behöver få sura av mig.

Igår var det väldigt skönt att få återgå till träningen. Jag får inte träna överkroppen, några få övningar men med väldigt lätta vikter till. Jag har mina andra övningar som jag måste göra minst en gång om dagen, och strechövningar minst två gånger om dagen. Det var dock skönt att träna benen, och få träna lite kondition. :) Idag säger min axel att "ajabaja, jag har fått träna, och nu ska jag jävlas med dig och göra ont".

Idag efter lunchen med älsklingen, gick jag runt i lite affärer. Hittade inte mindre än VILL HA:
* två väskor
* två par stövlar
* ett par vinröda stövletter
* några klädesplagg

I fantasin köpte jag egentligen:
* standby-biljett till Italien för en week end.

Det är lite dubbla känslor kring vikarieuppdragen. Å ena sidan är jag glad att jag inte är tillgänglig att vikariera varje dag, utan bara en eller två dagar i veckan. Det är väldigt jobbigt att kastas från skola till skola, från klass till klass, från årskurs till årskurs. Men om man gör det då och då, så går det att tåla.
Å andra synd så känns det som att jag går miste om en massa erafenheter som är bra att ha för framtiden. Ibland känns det som att det kvittar för ungar kan vara riktigt jobbiga.

Jag lär mig också mycket på mitt jobb som lärare i italienska. Där har jag en grupp som är min, där jag är boss, och gruppen är mitt ansvar. Så där är det mitt ord som gäller och det är upp till mig hur jag ska göra, vilka regler jag ska sätta upp, och hur jag ska lösa olika situationer som kan tänkas komma upp.

Vad är det med folk och de där minimala plånböckerna!? Jag har inte sett en enda kotte som inte behövt ta ut allting för att komma åt mynten, eller överhuvudtaget komma åt pengarna. Ja, varför göra livet lättare när man kan ta och krångla till det!? Och sen sucka över att man måste stå i kö när man handlar mat!?

Vet inte vilket som är värre, minimala plånböcker eller de som har, för det mesta, gigantiska väskor och förvarar pengar/kort lite hur som helst inne i väskan.

Det där med massa sladdar också... MP3, stora lurar, små lurar, handsfree och Gud vet vad mer. Folk börjar se ut som julgranen efter att man hängt upp julgransbelysningen.

Livsväg 8, den målmedvetna materialisten:
Åttor är i allmänhet starka och självständiga människor. De är beredda att kämpa hårt för att nå sina mål, så väl i arbetet som i till exempel någon sport. Åttor kan till och med bete sig hänsynslöst för att nå dit de vill.

Har du livstalet 8 är du en ambitiös person som litar mycket på din egen förmåga. Du är duktig på att planera och följer också nästan alltid din plan. Att organisera är också något som du nog kan lägga till på din meritlista. Du har en girighet som få och är inte rädd för att gå din egen väg. Att hjälpa människor är något som du gärna gör eftersom du vill att andra också ska bli så självständiga som du. Det är inte omöjligt att du är duktig i sport eftersom du antagligen även på det området sätter upp höga mål.

Arbetet tar mycket av din tid vilket medför att familj och vänner kan bli lidande av detta. Du kan ibland uppfattas som ytlig då du tycker utseendet spelar stor roll. Du blir lätt frustrerad och bör nog fråga dig själv varför.


Egen kommentar:

Fasiken, jag visste att jag inte skulle ha kollat upp det där. Man blir ju bara deprimerad när man får veta saker som man inte tycker om sig själv. Då undrar man om det är sant, eller vad!?


Självständig är jag, men inte rädd att be om hjälp, fast det stämmer inte alltid.
Kämpa hårt - jovars!
Hänsynslös!? Jag!? Det skulle inte jag säga att jag är.
Ambitiös person - säkert det!
Litar på egen förmåga - tja, tvivlar också på den!
Duktig på att planera - jajamensann!!! :)
Följer nästan alltid min plan - nja, nästan...
Girighet - jag!? *skakar på huvudet* ....... *slå upp och läser alla definitioner*
Duktig på sport - tja, ja, men kan inte det ha något med gener att göra?!
Sätter upp höga mål - s-it....det vette f-n...vill vara bra på det jag gör och utvecklas...men höga mål...
Arbete tar mycket av din tid - tja, vems gör inte det!?, men jag tror inte att någon lidit av det än...
Ytlig - jag?! Jag försöker se bakom ytan också!!!
Tycker att utseendet spelar roll - det skulle jag inte påstå, men vad vet jag...får fråga någon.
Du blir lätt frustrerad - DET har jag tendens att bli. Och visst, jag frågar mig varför. Väntar bara på ett bra svar. :)