Här om dagen ringde jag vårdcentralen, som jag tillhör till (andra vårdcentraler som ligger i närheten vägrade ta emot mig, för man ska vända sig dit man tillhör), för att boka tid hos läkaren jag var hos på grund av min axel/nacke. Ja, jag ringder dit och möts av en röst som får mig att knappa in massa siffror och så talade rösten om att en distriktssköterska skulle ringa upp ett visst klockslag.
Så ja, då fick jag snällt sitta och vänta. Inte kunde jag göra något, för om jag missar samtalet så får jag gå genom samma procedur igen. Lika bra att sitta vid telefonen och vänta. Det är egentligen inte så dåligt när man tänker efter, för man får ett visst klockslag och så vet man att då eller någon minut innan eller efter så ringer det. Bara det att det inte ringer då, varken någon minut innan eller senare, utan ca en timme senare. En timme! Det är 60 minuter, det är lång tid det, speciellt när man behöver sticka i väg på ärenden.
Det var likadant när jag blev
akutsjuk (att läsa i den första delen av inlägget) och behövde hjälp. De ringde upp flera timmar senare än det klockslaget jag fick.
Jag blev uppringd och förklarade läget, att jag fått remiss-svar och behöver träffa läkaren jag träffade förut för att få, enligt rekomendationer från sjukgymnasten, antiinflammatorisk medicin och ev. beslut om vidare undersökning. Att gå hos sjukgymnasten hjälper men det går inte framåt som man skulle vilja på grund av att inflammationen inte vill ge med sig. So far so good, men så går sköterskan in på när jag kan bli uppringd av läkaren. Hon sade vissa telefontider, men tyvärr kunde inte jag ta någon av dem för jag jobbar då. Sen sade hon att hon skulle prata med läkaren och återkomma.
Helgen gick och hon ringde igår. Så hon berättar att läkaren inte kan inte på eftermiddagar för hennes telefontider är på morgonen. Då fick jag nog och sade att jag inte förstod varför jag ska prata med läkaren i telefon när jag behöver en tid hos henne så hon kan läsa remiss-svaret och besluta om medicin och vidare undersökning. Jag berättade vidare att jag nu gått och haft konstant smärta sedan september, och att jag inte längre orkar samt att jag börjar bli deprimerad av själva smärtan. "Jaha ja" - var hennes svar. Det är en distriktssköterska som säger till en som behöver vård. Visst blir man glad av det hela! Sen säger hon att hon ska lämna lappen till läkaren, som får skicka en kallelse när det finns ledig tid. Hrmmm...det är den hjälpen man får när man har konstant ont, inflammation som inte ger med sig, remiss-svar från sjukgymnasten och förslag på vidare vård. Ja, jag får snällt vänta tills det kommer en öppning i läkarens kalender och hon kan ta emot mig. Det är fan ingen hälsoundersökning jag behöver, utan rätt akuttid. Sjukgymnasten är orolig för det har nu gått så lång tid, och jag börjar tappa förståndet på grund av smärtan, och vårdcentralen tycker jag kan snällt vänta på att få en tid. Och vad händer om det är en tid då jag jobbar!? Jag tar inte gärna ledigt alls, speciellt med tanke på att mina elever förlorar då i tid och kunskap. Det räcker med om man råkar bli sjuk så man blir sängliggande.
Ja....vad ska jag säga mer....ingen aning... Förutom att den här vårdcentralen får minus betyg av mig, det är ett som är solklart! Varför kunde inte distriktssköterskan boka tid? Det är väl så det fungerar, man ringer och bokar tid och så får man träffa sin husläkare eller någon annan tillgänlig. Ska man kanske behöva söka sig till någon privatklinik, eller vad står på i det svenska vårdsystemet?!
*arg, frustrerad och så less på smärtan*
