Snart är läsåret slut och jag ska ha betygssamtal med mina elever nu i veckan. Det blir en salig blandning av betyg som kommer att utdelas. Några har jobbar hårt och kämpat och kämpat upp sig på olika nivåer, och några trodde väl att vi skulle se på film och fika under flertalet av lektionerna. Jag tycker att det är tråkigt att det råder någon slags föreställning hos eleverna att språk är inte viktigt och det ska vara latjo lajban och så ska man få bra betyg. Tyvärr är det en sådan uppfattning man ser hos elever som inte har något som helst intresse ens att få lite kunskaper inom något nytt språk. De vill inte läsa språk, helt enkelt. Men de måste. Det är ingen bra kombination.
När jag fick den här klassen var det nästan 30 elever i gruppen. Vilket är alldeles alldeles stor grupp för ett ämne som språk. I början hade vi inte ens någon kursbok. Det fick vi lov att fråga om lov hos rektor och ekonomiansvarige, sen fick vi vänta på svar från dem. Tur var det att det var ett ja-svar och vi fick beställa och sen tog det ca 3-4 veckor att få hem böckerna. Så nästan i slutet av oktober hade vi böcker. Då hann några elever hoppa av kursen, hoppa av skolan helt. Några nya elever kom till och några till hoppade av. Så höll det på nästan till slutet av november. Nästan veckovis fick jag dra ut en ny elevlista, för att hålla mig uppdaterad om vilka som ska vara med på kursen. Det blev mycket tid som gått förlorad, ja nästan en hel termin. Sen kom jullovet.
Visserligen hann jag med en hel del under höstterminen, men jag önskade att jag hade hunnit med lite till. Boken vi har är ny och bra, men även det som är bra har sina baksidor. Övningarna är för enkla, och boken har aningen för långsamt tempo.
Språkinlärningen är mer komplex än boken vill ge sken av, ibland går det inte att vänta med saker och ting. Exempelvis med bestämda artiklar (bord
et, stol
en). Först tar man upp det i singular. Sen låter man eleverna jobba själva och då kommer det direkt frågor som rör artiklarna i plural. Hur säger man stol
arna? Boken borde ta upp singular och plural på en gång i stället för att vänta med plural till nästa kapitel. Jag slog ihop det med det blev lite förvirring eftersom de inte såg plural i boken, så jag hänvisade till minigrammatiken i slutet av boken.
(Men hur många eleverna har bläddrat så långt fram, tro!?) Jag försöker i alla fall tänka flera steg längre än det boken tar upp, går igenom mina extra övningar och försöker vara förutspående om sådant som kan komma att efterfrågas av eleverna. Jag försöker att vara redo med extra material, olika sammanställningar med förklaringar, exempel, osv. Det finns ingen bok som man inte behöver komplettera med extra material. Nå väl...gruppen är nu nere på 22 elever var av tre är borta, men inte hoppat av kursen. De har hoppat av kursen men inte brytt sig om att ta hand om den administrativa biten, det vill säga via studierektorn få det på papper att de inte går kursen. Så de eleverna får frånvaro, vilket blir mycket i längden, och så får de streck i betyg. På Komvux tror jag att IG slår ut streck
(jag vet inte säkert), när man ansöker om att få gå kursen där. Deras problem!
En språkgrupp på ca 20 elever är helt OK, inte idealt men det går att jobba och åstadkomma en hel del. Vilket jag tycker att jag lyckats med. Eleverna skrev
kursprov i förra veckan och det var riktigt
goda resultat. Det var, måste jag säga, ett svårt prov när allt kommer omkring. Övningar inför provet har varit kopplade till provet men efterliknade inte provuppgifterna. Jag försökte komma ifrån det och i stället utmana eleverna med
övningar lätt, medel och svår. De fick läsa texterna i boken tyst för sig själv och så fick de svara
(på italienska) på frågorna
(ställda på italienska) om texterna. Vi gick igenom manuset inför
muntliga provet som liknade
en intervju (där eleven skulle berätta om sig själv, sin familj och beskriva sig själv). Jag blev glad när vissa elever försökte nyansera sina svar, och skapa egna meningar än att enbart hålla sig till färdiga svar. Några försökte sig på att bolla vissa frågor tillbaka till mig så jag fick ge ett svar. :) Nu på onsdag är det över, och det värker lite i hjärtat. Under vårterminen har vi kommit igång ordentligt. Boken fick också lite mer fart, och det som togs upp blev intressant att arbeta med. Nu är det slut. En del kommer fortsätta på steg 2, en del får inte (!) läsa språk trots att de önskar att de fick det, en del vill inte läsa vidare i språk utan väljer något annat. Om jag kommer tillbaka till skolan vet jag inte, beror en del på om det blir många elever som söker sig till steg 1. Så var fallet det här läsåret. Läsåret innan var det en grupp på ca 20 elever i steg 1, när det här läsåret började var det ca 60 stycken och fler hade velat men fick inte
(kvoten var överfylld) utan fick ta sitt andra eller tredje val. Jag hoppas de ringer mig nästa läsår om det behövs, för jag är duktig! :) Jag har även bidragit mycket till utformningen av lokala arbetsplanen för steg 1 och 2 och betygskriterierna
(betygskriterier staplar man bara upp lite fint så det inte blir så svårläst och oöverskådligt för eleverna så som det är presenterat på nationell nivå). Men skolorna vill spara, klara sig på så lite resurser som möjligt plus att de ändå tvingas skära ner. Det är riktigt tråkigt att man inte vill satsa på det som betyder mycket, ungdomen!
Etiketter: Allmänt, jobb
Böckerna handlar om Stephanie Plum, New Jerseys prisjägare, som är osäker pistolskytt men bra på att knäa män i skrevet, sikta rätt med handväskan och springa fort. Hon får kämpa hårt för att överleva. Hon bor i ett hus med gamlingar i, som har intressant galna saker för sig. Hennes mormor är cool och går på begravningar för att skaffa sig en karl. Där Stephanie är finns problem, antigen genom att hon springer rakt i dem eller att hon orsakar dem. Sen finns det alltid så klart en och annan karl i hennes liv. Oemotståndlig kriminalare Joe Morelli och den mystiske och magiske prisjägaren Ranger. Sen stoppar vi in en massa humor i det hela! Enjoy!!!
Jag brukar inte spana på kändisar. De brukar gå obemärkt förbi mig. 
